Kalkugn

Vanligen rest efter t.ex. uppmurad ugnspipa eller fältugn. Ibland förekommer slagghögar intill ugnsresterna.

Kalkbrott registreras under Brott/täkt.

Lämning efter kalkugn bedöms som fornlämning om den uppfyller kulturmiljölagens övergripande rekvisit forna tider, äldre tiders bruk och varaktigt övergiven och den kan antas ha tillkommit före 1850. De gotländska kalkugnarna kan oftast dateras från medeltid till 1600- och 1700-tal. Större kalkugnar/kalkindustrier, t.ex. de belägna på eller invid platåbergen i Västergötland, som använts in i sen tid, bör det vara möjliga att datera till före eller efter 1850. Små kalkugnslämningar, s.k. fältugnar, kan vara tillkomna 1850 eller senare.