Fäbod

Definition

Lämning efter utmarksbebyggelse till gård eller by avsedd för säsongsvis utnyttjande av sommarbete och ibland även för odling.

Kommentar

Lämningar efter en fäbod kan bestå av husgrunder inklusive en öppen yta (en fäbodvall), som i vissa fall har varit ett inhägnat område. Även övergivna åkrar, röjningsrösen och stenröjda ytor kan ingå eller ansluta till fäboden. (Större ytor med fossil åkermark bör registreras under lämningstypen Fossil åker.)

Jfr Bytomt/gårdstomt, Husgrund, historisk tid.

Kommentar till antikvarisk bedömning

Fäbod bedöms som fornlämning om det finns bevarade lämningar som uppfyller kulturmiljölagens övergripande rekvisit forna tider, äldre tiders bruk och varaktigt övergiven och de kan antas ha tillkommit före 1850. Bevarade lämningar kan utgöras av exempelvis kulturlager eller anläggningar.