Fossil åker

Med "fossil" avses en i terrängen synlig övergiven fas i odlingslandskapets framväxt. Åkermarken kan begränsas av t.ex. hak, terrasskanter eller diken. En svedja är ett specialfall av fossil åker i och med att inga (tydliga) former uppstår. Svedjor är normalt omöjliga att se med blotta ögat. Avgränsningar kan oftast ske endast med hjälp av en äldre lantmäterikarta eller efter en arkeologisk undersökning. Omfattar även åkermark som fortfarande används om spåren efter äldre tiders bruk är mycket tydliga.

Enstaka röjningsrösen registreras under lämningstypen Röjningsröse.

För att lagens rekvisit om äldre tiders bruk ska anses vara uppfyllt bör lämningen uppvisa specifika formelement, såsom terrasskanter, vallar, stensträngar, konkav profil etc. enligt nedan. Så kan t.ex. en plan åkeryta som avgränsas av diken inte anses uppfylla kriteriet äldre tiders bruk även om den är tillkommen på 1700-talet. För att rekvisitet varaktigt övergiven ska anses vara uppfyllt måste åkern ha övergått i annan markanvändning. För en fossil åker gäller inte generellt att den ska bedömas som fornlämning enbart för att ett antagande gjorts om att lämningen tillkommit före 1850.

· Bandformig åker bedöms som fornlämning om åkerytan har en plan eller svagt konkav profil och är avgränsad av terrasskanter, stensträngar eller vallar. Bandformig åkeryta (bandparcell) med regelbundet välvd profil representerar ofta en ålderdomlig och utdöd teknik men har varit i bruk in på 1900-talet. Bedömning måste göras utifrån det enskilda fallet och historiska kartor kontrolleras.

Bandformig åkeryta (bandparcell) med oregelbundet välvd profil har sannolikt generellt tillkommit under 1800- och 1900-talet och bedöms som övrig kulturhistorisk lämning. Ryggade åkrar (bandparceller) bedöms i allmänhet som fornlämning. Får inte blandas ihop med sentida välvda åkrar. Bandparceller som är plana och avgränsade av diken eller slutfåror bedöms som övrig kulturhistorisk lämning.

· Blockformig åker bedöms som fornlämning om åkerytan har plan eller konkav profil och är avgränsad av terrasskanter, stensträngar eller vallar.

Blockformig åkeryta (blockparcell), plan och avgränsad av terrasskanter, bedöms som fornlämning om åkern bedöms vara av äldre slag som t.ex. åker på ett ödesböle eller parcell av bronsålderstyp.

Blockparceller och oregelbundna parceller som är plana och avgränsade av diken och slutfåror kan inte uppfattas som äldre tiders bruk och bedöms i allmänhet som övriga kulturhistoriska lämningar.

· Oregelbunden åkeryta bedöms som fornlämning om åkerytan har plan eller konkav profil och är avgränsad av terrasskanter, stensträngar eller vallar.

· Röjningsröseområden (av hackerörstyp) bedöms generellt som fornlämning. Detta gäller även för sådana röjningsröseområden som bedöms som medeltida.

· Svedjor bedöms normalt som övrig kulturhistorisk lämning

beroende på svårigheter med avgränsning etc. Svedjekol kan blandas ihop med skogsbrandlager. Svedjor har brukats in på 1900-talet.

· Plöjda åkrar. Åkrar som brukats med plog är ofta måttligt steniga och framträder genom synliga slutfåror eller plogskär i sluttningar. Troligen har plogen använts på mer lättbrukade marker ända från vikingatid till nutid. Dragdjur användes på vissa håll ända fram till mitten av 1900-talet, för att sedan ersättas med traktor. I takt med effektivisering och ökad mekanisering alltsedan storskiftet har plöjda åkrar ofta rätats ut, varvid större eller mindre åkerflikar övergetts för att sen övergå i skog eller hagmark. Bortrationaliserade åkerpartier av denna typ bedöms vanligen inte som fornlämning även om de kronologiskt kan gå tillbaka till tiden för storskifte.

För ytterligare upplysningar kring bedömning av fossil åker hänvisas till Gren, Leif. Fossil åkermark. Äldre tiders jordbruk – spåren i landskapet och de historiska sammanhangen. Fornlämningar i Sverige 1. Riksantikvarieämbetet 1997.